Visste ni att..
Jag hade det jättesvårt för att sova själv när jag va liten?
Jag kunde knappt somna, och dörren va tvungen att stå öppen och lampan skulle va tänd, eller så skulle nån ligga bredvid mig. När jag låg själv vaknade jag ALLTID på natten och smög in till mamma och la mig vid hennes fötter.
När hon märkte mig så fick jag inte ligga kvar, och då vart jag jätterädd och börja gråta. Men oftast klarade jag mig och låg ihop tryckt vid hennes fötter, men det var då jag sov som bäst.
Det va sådär ända tills jag blev ungefär 11-12 år.. Då började jag att sova ensam med dörren öppen och lampan tänd, efter nån månad provade jag att släcka lampan, och när det började gå bra började jag sova med stängd dörr också.
Och nu ibland, när jag har sovit bredvid nån en natt, så nästa natt när jag ska sova ensam igen kan jag känna att jag blir sådär rädd som jag blev när jag va liten och måste ha dörren öppen för att vänja mig vid att va ensam igen. Ja, jag vet att det låter helt sjukt -.-
En jättedålig bild tagen igår med Michaelas mobil.
Det är jag och Oliver, haha han och sitt bil-täcke :)
